Bara en annan grej om
kålmårdarna, för jag hadde några bilder till där jag har några frågor också. Hur det går till. Men mest varför. Det är jobbigast jämnt, varför.
Som här. Att varför den har gjort gult med sitt kiss i fyrkanter. Jag vet inte om ni kan se det i bilden, men i verkligheten när jag var i skogen och gjorde fottot så var det att den hade pissat i fyrkantigt mönster. Varför.
Men annars var en annan grej också och det var varför den har så små skitar, Det här är en fotto som jag också tog när jag var i skogen och där ser man att dom är jättesmå. Fast djuren kålmårdar är jättestora.
Annars nu orkar jag inte tänka mycket mer på kålmårdar, så jag kanske inte skriver mer om dom. Om ni inte vill. För jag har kunnat lära mig mycket olika. Min pappas pappa var en trapper, och min pappa säger att hans pappa skulle ha tyckt om att jag vart så intresserad av kålmårdar.
Men så här många färger kan kålmårdarna ha. Det är en fotto som min pappa har tagit på rumporna av kålmårdar som hans pappa Trapper skjöt, förr i världen, när han levde och jobbade i en skog för han sågade ned träden.
Nu visste jag också om påskhare. Varför dom säger så. Och det är för att hararna i skogen blir många och gulare när det är i mars och påsk. Då kallas dom påskhare. Då blir dom storare och godare.
Mest annars ska jag försöka berätta om det som jag är mest räddast för, och det är det mystiska. Hela tiden att det är mystiskt. Mest mystiskt är det med varelser från andra ställen, planeter och sånt. Jag kan säga att jag tyvärr fått se flera stycken. Jag vet inte om jag har rädsla. Ibland har jag också längtat efter att dom skulle ta med mig i ett tefat. För jag ville fara iväg. Mest är det om dom säger att jag gatt fara till Väståkra igen och ha meddecin och så blir bara sova både nätterna och dagarna.
Men sen blir det om rymdvarelser. Det blir nästa gång.
Pimpeltävlingen
Idag har jag varit på pimpeltävlingen nu. Det var först sol mycket och många människor. Många hade med sig korvar i stora paket och de grillade korvarna så det rök. Många barn åt och verkade tycka korv var gott och det var kettschupp på korvarna. Vissa barn åt mycket fika, ur stora burkar. Jag fiskade och hade ett spö som min pappa hadde förr i världen, längre än innan jag föddes. Första jag gjorde var att jag fick en fisk. Det var en sillkremla, den hadde vassa piggar. Jag hadde glömt säga att det var jag som körde en snöskoter ned på den sjön där tävlingen var. Bakom på en snövagn med slädar satt en moster, det var min moster (hon är systern till min mamma som vart död). Hon har vitkrulligt hår och hade mössa på sig. Hon har en krycka också. Men jag kör lugnt, fint och lugnt på snöskotern. Min pappa hadde redan farit ut på den sjön när vi kom. Till slut frös man om fötterna och det kom ingen mer fisk på kroken och det blåste hårrt så man vart kall. Det var en hund med också, han heter Billy Billy Boy. Han frös. Han hade luva och satt i en korg men han frös. Han skakade.
Men sen vart det en prisutdelning, jag var nästan sist men vann en mössa. Jag drack litte kaffe och åt fyra krus med chokladstrykning på. Det knastrade om man åt på dem kakorna.
Sedan vart det lotteri men jag vann ingenting på min lott nummer 95. Jag hade velat had det som hette en magiska handduk men den gatt jag vara utan.
Sen blev det så att det vart slut på hela, och då satte mostern sig på vagnen och vi for iväg, hunden satt i korgen på vagnen och vi frös, så det skulle bli skönnt att komma hem till vårt hus. Astrid Moster Olsson, hon heter så, skulle hem i sit hus sså jag körde först dit. Men först måste man upp för en jätelång brantaste backe så jag gatt gasa hårrt. Det gjorde jag. Jag kunde inte kika bakom för jag hade en stor isborr med el i i famnen, samtidigt som jag körde så jag är en bra motorskoterkörare. Men när jag kom till Moster Olssons gård och skulle släppa av henne så tittade jag bakom skotern och då fanns hon ingenstans där. Kälken var borta. Hunden var inte heller där heller. Det var då jag hadde förstått att det gatt ha gått fel och hon ramlat av. Jag blev fullt med tanke på att kälken med Moster Olsson ramlat av mitt på vägen, eller om den ramlat av i branta backen ned mot sjön. Jag fick köra med full gasfräs tillbaka. Hon stod inte på vägen. Men när jag kom till brantbacken då såg jag att hon hade krockat baklänges rätt på ett björkträd. Ögonen hade vart stora på henne och benorna stack rätt opp. Men hon var inte skadad och ingen hund heller skadat. Menman fick en schock.
Vad jobbar ni på i påsk.
Hej, påsk
är det nu. Jag är hemma i Örnsskjöldsvik. Jag åkte hem dagen före det som är skärstorsdagen. Det blev sent och inget kul på tåget. Det var flera barn som gnall och det var flera som var sjuka och med hosta. De tyckte jag kunde vara hemma istället för att dom andra ska ha samma sjukdom.
Nu ska jag egentligen fara tillbaka till där jag brukar vara ibland, utanför Uppsala (det är staden). Men jag har inte sagt åt min pappa att jag ska stanna kvar. Det ska man egentligen inte men jag vill inte fara tillbaka igen för man får tabletter som man blir trött av och mest sover, ibland vaknar man inte förrän kvällen och då gatt man sova direkt igen. Man hinner inte just vara med om någonting då. Jag ska stanna i huset här i Ö-vik. Jag har bestämt stället där jag skulle gömma mig på. Sen måste min pappa fara till jobbet och då kan jag komma fram. Jag har gjort det en gång förut, gömt mig. Det var ingen som blev just arg, men jag fick vara på Väståkra flera månader extra.
Där vi bor finns det skogen nära, det är bara tio meter eller mindre till skogen, först går man förbi ett skidspår men sen är det skogen. Jag har varit ute mycket nu i skogen. Jag brukar mest gå eller om jag har på mig skidorna. En sak som går berätta är att jag hadde tur och såg många spår av kälmårdarna. Snart är jag inte mer intresserad av dom för jag har hållit på med dom så mycket nu ett tag. Men nu har det blivit flera av dom och det har stått om dom i Örnsskjöldsviks Allehanda, tidningen som är här. Det var ingen som hadde kunnat göra fotto på dom för dom är snabba, men jag hadde med mig en kamera som är pappas och tog många kort på spåren och på där några hadde bott om nätterna, där dom bor det heter LYA.
Här är spår från kålmård. Dom har sagt i tiningen att man gatt vara försiktigare om man är nära dom för dom vill huggas. En del säger att dom är som en järv.
Här ser man kålmårdspåren nära, man kan tänka hur dom gått på natten och letat kanske efter att äta, då hugger dom först och sedan suger blodet och så äter dom upp dom;
det blev samma bild en gång till eller hur det blev, men här ser man att dom kan gå åt olika håll. Dom verkar gå i vilse. Eller om dom letar efter dom dom vill hugga.
jo det var det här som var konstigt, det är mystik, för här ser man att kålmården gått rätt fram först och sen är det inga mer spår, spårena tar slut mitt i. Om någon vet hur dem gör då så skriv hit och säg:
Det är här som han bott, när det är natt, det heter vinter-ide, eller LYA, dom bor så här när dom är hemma med sina familjer.
Konstigast var den här bilden, det var det att först hadde jag hört ett djur, det var inte en som morrade utan han sprang, så jag kikade fort åt ett håll och då såg jag en avlång en, avlång djur som såg mycket ut som en kålmård, men han var snabb så jag fick bara med svansen på han, en del säger att det är kålmård men konstigare är att det inte är kålmårdens färger. Kan någon skriva hit och säga om det är en kålmård. Jag har skickat bilden till tidningen vi har här, Örnskjölssvik Allehanda, och dom tyckte inte att det kanske liknade en kålmård men dom skulle tänka på om jag skulle ha betalt för bilden. Jag skulle få ha ett svar efter påsk om dom ville trycka han. Bilden.
I dag ska jag på en pimpeltävling med min pappa. Han tycker om fiska. Jag brukar sitta på en gamlare ryggsäck som min pappas pappa hadde när han jobbade i en skog och sågade av träden. Jag vill mest inte fiska men det kan vara några som kommer fram av dom jag känt förut och säger hej och kanske säger lite till. Man kan prata litte med dom om man vill annars ska man inte bry sig säger pappa. Det är soligt ute nu och jag gatt klä mig varmare i alla fall för man gatt bli sjuk annars.
Tack ska sägas till dom som hadde sagt grattis till mig när jag fyllde år. Det var roligt. Jag räknade dom som är vänner och det blev fem. Det är ganska många. Tack, från mig. Jag blev väldigt glad.
Fyller år,
Jag hadde vaknat tidigt i dag. För jag fyller år. Det är ingen här där jag är nu som vet om att det är en födelsedag, inte som jag har vetat i alla fall. Jag vet inte om det blir en speciell dag. Kanske lär det inte blir det men det går ändå. Men det är kanske tomt om ingen vet om att man har dag, jag är född året 1982.
Inatt hadde jag många maldrömmar. Jag gatt spy mitt i, men sedan somnade jag igen fast det svidade i halsen och mycket kliade, mest över hela ryggen.
Jag hadde drömt om en ål som var elektrisk, varje gång man hade rört i han så skrek man för den gjorde ont och morrade varje gång den stack. Det var under vattnet och mörkt. Man var mest rädd för ålen, om den skulle komma, och ögonen var röda som blod med svart i.
Sedan hade jag drömt om en tjeja, att jag hade villat krama om henne men då gick hon.
Jag drömde om Falköga, en som är kändis, och jag skulle få träffa han, men då skrek han åt mitt håll så det kom spott, så arg var han. Det var då jag gatt spy för jag visste ingenting om varför jag hade gjort något som han kunde bli sinnig på.
Undrar om det blir en födelsedag.
Snart kommer hon som brukar väcka oss och kolla till oss, då ska jag ha medecinen och sen blir jag väl nere därnere där man brukar göra pärlplatta och idag gör jag ingen figur utan bara färger
Det här var ett kort som min pappa hade tagit av två tjejor med mode, det är i Farsta Centrum sa han, när han var ungare
När det är en morgon
Jag ska snart fara till några kompisar som känner mig, det blir åka buss då. Det är nog kalltet ute så man får ha många kläder för det är jobbigt om man får ha förkylning. Jag skulle ha satt upp litegranna bilder här i bloggaren men jag hinner inte mycket nu, för jag måste fara snart, men sen hinner jag, då ska jag ta upp några kort. Det är så mycket olika man tänker på.
Det blir väl en bra dag i dag, det hoppas man alltid. Jag ska ringa min pappa sen. Ni får skriva om ni vill och säga någonting. Det var roligt att Falköga skrev här en kommentar på bloggaren. Han gillar jag. Falköga. Han är djur-vän också och håller på i mode och med mycket annat verkar det som.
Hoppas att om någon läser de här orden att ni ska ha det bra och ingeting hota er och vara jobbigt.
Mycket mer om mårdar, men sen får jag inte mer
skriva om mårdar eller skriva alls mer i dag, min pappa säger att det inte är friskt om man bloggare hela tiden får då blir man beroende av skriva. Och sen vet man ingenting om det är en människa som läser eller om man skriver ensam och sen läser bara ensam.
Jo, jag hadde forskat mycket mer på mård nu. Kålmård. Många har gjort päls förr i världen av Kålmården. En som hadde kålmårdpäls var han som var pappa till min pappa, han såg ut så här, det är ingenting ett fotto utan ritat.
Han hette Karl fast blev kallad en Kalle och han var en jägare på kålmård, han bodde i Örnsskjöldsvik när han skjöt på mårdarna. en bild hadde min pappa taget medans hans pappa levde, det är döda mårdar.
Om man är djurvännen så vill man inte ha många dödade kålmårdar, men man kan inte göra döda mårdar att de blir levande igen ändå så. Och många hadde tyckt pälsen var varm så man inte gatt frysa.
Och jag hadde nyss pratat med min pappa på telefon och han sa att förr i världen när jag var liten kunde det bli farligt om det var flera kålmårdar på samma gång på samma sätt. Det var i Örnsskjöldsvik, utanför. Min pappa bodde med hon som var min mamma (hon vart död när jag var sju år gammal) i ett hus som var i skogen och ibland hadde de fått höra kålmårdarna vara ilag. Det fanns ett jakttorn som dom säger där min pappa kunde sitta och där tittade han på dom och hade kameran med sig. Många var farliga och hade blodsmak och ville döda. I alla fall som dom säger. Att de ser farliga ut i alla fall, det är så.
Många ser farliga ut, av mårdarna, kålmårdarna. Inte skulle man vilja bli jagad av en, i skogen. Om det var natt. Inte dag heller. Det var mycket så att de vill ha blod. Förr i världen i alla fall, 1982 när jag blev född.
Ibland om jag har berättat om mest det jag har brukat vara rädd för då har dom brukat skratta ibland och det har varit ledsamt, för man blir ledsen, eller inte glad. Räddast har jag varit för de som inte är från jorden utan från dom andra planeterna, räddast om nätterna var jag förut, men nu har jag varit rädd både dagen och natten, jag tyckte mycket förut att jag hadde hört om dom viskade, kanske skulle ta mig, mest otäckt hur dom såg ut och om man inte visste vad de skulle göra om dom hadde fått tag i en, om man skulle på ett rymdskepp och inte komma hem någonting mera, för jag ville inte fara från Örnsskjöldsvik. det är en sak ni kan skriva om, om det är en som läser det här som jag skriver här på bloggaren, att om ni varit med om otäcka grejer, mars.människor eller från tefat eller sett grejer eller hört så kan ni skriva om det hit, för jag skulle vilja veta mycket. Tack.
Nu var det om Nelson igen
Det var om Nelson nu, för det var några som ville veta att han levde i verkligheten och inte var död som alla sa förut, förr i världen, men jag har sett han, Nelson, att han lever, jag har sett garaget där han bor, jag har hört han skrika på mamma sin (jag tror det i alla fall är på mamman hon ropar) när hon som har han fången borrar i tänderna (hon tycker han luktar inget gott i munnen så hon vill göra rent dom, så hon borrar som en tandläkare). Många har jag hört tycker det är hemskt att höra att det blir så. Min pappa hadde taget en bild på han Nelson. Om ni vill se den så kan ni se den här dom har en grupp på Facebook också, där de vill ha Nelson fri ur garaget. att han är död från länge sen är ingenting sagt och ljug, säger pappa. Han vet att det är Nelson och ingen tvilling till han. Ni kan fara till Knutby och säga åt min moster, hon heter Ann-Britt, så kan hon visa vilket garage han bor i. Man hör ända på vägen att han kan skrika, då tycker man synn om han. Mycket. Han som jag följer på hans blogg, han heter Falköga, han är Djurvän och det tycker jag är bra.
Jag hade också gatt berätta hur det var när jag vaknade förut, jag hadde sovit när jag ätit middag, dom kallar det för läsavila här, när man ska sova efter maten. då i alla fall så var det inte Nelson som hördes utan lät som otäcka ljud, att det kraxade, som dom säger, först var det en som stog i rökrutan och rökte, han sa att det är kråkor men det hördes inte som kråkor, och då såg jag ute att det var två stora med vingar, fåglar jag aldrig hadde sett förut, inte i Örnsskjöldsvik där jag bor också. Han på rök-rutan tog en fotografi på dom. Man vill inte ha dom här igen, en sa att dom hadde nog smitta.
Sen en annan sak också, det var många saker. Det var att jag hade frågat pappa och flera andra om hur dom hadde gjort förr i världen om dom hadde ätit kålmård. Dom sa att det inte var rostat dom dom hade gjort utan det var så att dom hadde fått laga dom på ett annat sätt. Min moster sa ett receft som jag skrev upp. Så här gjorde dom en kålmård om dom ville äta han. Hon sa, moster, att dom åt Mård i kål på midsommarafton 1982, ett år när jag föddes av min mamma. Receftet:
att man tar Kålmården när man har nackat han och sedan tar man av skinnet (det kan man spara och sen göra som moster min hadde gjort, en kappa)
sen tar man Kålmården och har ätticka, två flaskor för det måste vara mycket, som man häller ett kilo socker i. Där lägger man i Kålmården
sen låter man han ligga i tre dygn
sen tar man upp han och lägger i kallt vatten i ett dygn
sen tar man fram han igen, stryker på smält smör, mycket sa hon, och saltar mycket och så svartpeppar eller någon peppar, och lägger ett helt kål-huvud över han och omkring han
man flir den i stekugnen (i spisen, en elspis) i ett stort fat (eld-fast hadde hon sagt, det vet jag ingenting om vad det är) och har 175 grader och där ska den stå i en timme och en halv timme, man ska ha blank folie över han och ösa med vatten, sa hon, en gång
sen gör dom en sås av det blöta
och sen äter dom med perstampa till
och dill på toppen
några tycker om med vin till mården men det går dricka vad som helst, en del tycker cocca cola en del tycker någonting annat
Ja, det var om någon skulle laga mård i kål.
Det dom säger om ringa i en klocka
det vet jag inte vad det betyder. Men en tjeja som jag brukar läsa på Facebook, hon skrev "det ringer en klocka". Det har jag tänkt på bra länge nu. Hur man menar då. Om det ringer en klocka och vart isåfall, eller om det är baara som man säger och isåfall varför. När det inte gör det. Ringer i en klocka. Nu vart de jobbigt igen. Men mest är det för att ingen många skriver hit.
dom jag brukar läsa om på Facebook skulle jag vilja ha som kompis, en heter Falköga och en är tjejan som heter Ana, en annan är en tv-station som jag brukar prata med, dom heter respirator-tv. Det var dom som jag ringde när jag hadde varit i Knutby hos en moster jag har där, för jag hörde att det var ljud i ett garage där, som ljud som om man sticker en annan med en vass grej, det lät högt, och det var Nelson, han noshörningen som dom egentligen sa hadde vart död i många år. Det var då jag ringde och hon från tv-n kom dit och spelade in ljudena, hur han skrek och tanten borrade på han. Dom hade pratat om det i tv-n också och man hör allting där:
Bilden på Kålmården
det var den här bilden som hon som heter PoL hade ritat. Jag vet inte att jag tycker riktigt att det liknar han jag såg i skogen, för han hade blå och svart päls. Men han såg samma snäll ut.
http://positivochlycklig.blogg.se/2013/march/kalmard.html
Om kålmård
Hej, nu var det en som hade sagt att hon ville höra om en kålmård, om vad det var. Om det var ett djur eller. Det är ett djur. det var ingenting länge sedan jag själv ingenting visste om en kålmård. Men först hadde jag frågat min pappa och han sa att kålmård var djur. Sen skrev jag och frågade många gånger till hon som heter PoL, hon som har modeblogg, och frågade. Hon hade också gjort en bild på Kålmården, hon ska ha den på en utställning för hon har gjort konstverk på dom. och sedan vet jag inte om dom har ätit kålmården förut heller. Men jag fick ingenting roligt när jag läste om det, att de kanske ätit det. Kålmård. Jag gatt spy när jag hade sett att det stod om det.
Nu har jag ringt min pappa, han säger att jag inte gatt tänka jättemycket på kälmårdar igen för jag mår ingenting bra då, men han sa att om man hade bott på ett kollektiv (det vet jag inte vart det är) då hadde dom nog ätit på en kålmård också. Han sa att det var ingenting bra om man bodde så heller.
Jag tyckte om att jag såg en kålmård förr ett tag sen. det var i skogen. Han morrade först, men det var fina ögon. Om jag inte hade kompis med mig hade jag väl blivit kanske rädd, men det blev jag inte. Sen efteråt kom jag ihåg att den hade klor, men jag såg ingen kål. sen mådde jag ingenting bra igen för då undrade jag vad den kunde äta om det var vinter, för då växer det väl ingenting kål heller. Sen såg jag att det var en som hadde på sig ett skinn av en kålmård och där kan man se att den är väldigt fin, med blått i. Ibland hade jag villat att få ha en kålmård, hemma.
Säg till om du hör mer om det där, att dom kanske åt kålmårdar på kollektiv.
Hon som jag hade berättat om
Hon hette POL. Hon säger "positivochlycklig", heter hon. Hon är en modebloggerska. jag vet inte hur man följer på en annan människas blogg så min pappa gatt lära mig, men det här är i alla fall där hon har sin blogg, som dom säger
http://positivochlycklig.blogg.se/
http://positivochlycklig.blogg.se/
Om att jag hade börjat med blogga
Jag hade inte vetat så länge om jag skulle vara som dom säger en bloggare. Min pappa har sagt att det kanske inte är någonting bra men jag gatt bestämma mig, för det är så jobbigt om man hela tiden höll på tänka på allting samtidigt. det är det som är så jobbigt att jag mest hela tiden gatt tänka på allting på samm gång. Det är då det blir så tungt. Ibland tycker jag att det känns tungt att till och med gå också. Det är då som han pappa säger att jag skulle ha medecinen och då brukar jag ta han fast jag tycker det känns äckligt.
Jag kan inte veta om det är en människa som skulle läsa om att jag har en blogg nu. För det är många som gör andra grejer kanske och det är flera bloggar som dom gatt titta på. Men hoppas att det är en som läser om man skriver, för det vore roligt.
Ni kanske ville veta om vem jag var. Jag heter att mitt namn är Kånka. Eller det var det dom kallade mig när jag föddes. Kånka. Det var förr i världen att jag föddes. Det var länge sen. det var 1982. det fanns bara ett dataspel då. Det var ett som var grått och man spelade tennis. Ibland spelar jag det för mig själv. Det är i en kartong som jag vet vart den är. Ibland är det kanske kul men ibland blir man ensam. Men ofta kul om bollen kommer på rätt sida så man vinner. Men ibland är det kul om dom andra vinner också, eller som att det inte känns någonting.
Min mamma vart död så jag hade bara han pappa. Han var snäll och är snäll. En del som jag hade som kompis förut brukade inte vara snälla mot mig så dom sa att jag var ingenting frisk. Förut var det en annan som sa att jag hade vad han sa var en sifferkombinasjon. Men jag skulle inte bry mig om att han sa så sa pappa.
Mycket senaste tiden har jag tyckt om att tänka på en Kålmård, om ni visste om att det fanns ett djur som hette så. Jag har sett en Kålmård på riktigt, han var i skogen utanför där vi bor. Sedan såg jag en päls på en kålmård förut, det var två dagar sen. Den kålmården var ett skinn som en hade på sig. Hon som hade den köpte korv i en automat eller en stuga där de säljer korvar. Jag bad han som jag hade med mig att skulle han ta ett kort och då gjorde han det. Jag tycker pälsen är fin. Den är svart och blå. Mest tycker jag om blå. Blå kan lysa fint om det är svart bakom särskilt.
Jag har brukat bo förut i Örnsskjöldsvik men nu bor jag bara där ibland för pappa bor där men nu åker jag till ett ställe också där jag brukar bo ibland. Där har jag ett eget rum som dom säger att jag ska bo i så där brukar jag vara. Mycket brukar jag kika på tv kanske och mest på webben brukar jag surfa. Jag brukar kolla på litte olika. det kan vara olika sidor och så. En som jag brukar läsa om på en blogg heter POL. Hon heter "positiv och lycklig" och det är inge bra med henne nu för hon mår ingenting bra heller. Hon höll på äta mycket socker för hon skulle vara med i en polisfilm och sen var det mycket som var jobbigt åt henne. Om ni vill kan ni titta att hon inte mår bra.
Hoppas att det är en som kommer att läsa det här sen, för det är roligare om man inte först skriver själv och sen är själv när man läser det också.
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
