namnetjagheter.blogg.se

Hej. Nu har jag farit från Malmberget. En natt hadde jag stannat i torpet som jag visade bilden på i går. Det var kallt så att på natten när jag vaknade (det morrade hadde jag tyckt och jag vaknade då) och skulle fara upp ur sängen så hadde mössan min frysit fast i väggen. När jag kikade på mina tår var de blå. Jag huttrade. Jag skakade. Det blåste. Jag var rädd, för spöken och människorna och för rymd-varelserna. Jag vill inte vara kvar. Jag satt sen hela det som var kvar av natten och hörde hur det vinade genom hålen överallt i torpet. Jag kunde inte kika i mobiltelefonen min för det fanns ingen stret att ladda i, det var ett gammalt gammalt torp, kanske från guldgrävarnas tid.

 

På morgonen i dag, klockan var 8.11, så var jag på busstationen i Malmberget. Det kostade 288 kronor att åka till Haparandan. Jag var framme på något som hette Karungi ICA klockan 13.45. Då hadde jag åkt bussen mer än sex timmar och byttat den tre gånger, alltså bussen. Bytt. Vi for förbi Gällivare och Töre och många fler små byar, det var snöigt överallt men det var varmt i bussen. Jag vart gladare av att få fara bort från Malmberget. Nu är jag här i Haparandan. Det finns en plats som heter "Internett Cafe", det är där jag skriver. Det blev just hit jag for för jag hadde just bara tre hundra lappar i fickan kvar, och jag hadde inte vetat om man kunde betala med plastkortet som jag har och jag torrdes inte fråga. Eller orkade mest inte, för man vet aldrig hur en människa kan ska svara.

 

I natt ska jag sova i en riktig säng. Jag bytte kläderna jag hadde haft på mig i det där som hette malmberget, jag gick in i Haparandans busstation, toaletten där (den var snuskigare och otvättad), där byttade jag kläder (jag har en litten ryggsäck som jag kallar min, där jag har några små grejor), för jag gatt vara litte finare om jag skulle bo på hotell, det har jag gjort någon gång förrut, en gång när min farbror vart död, då vart vi boende i Gävle tror jag, en annan gång när min momma vart död, då hadde vi bott i Sundsvall på ett hotell men då var jag bara ett barn, liten, sen hadde jag väl bott hotell nåra andra gånger även. Men nu gatt jag gå till ett stort hotell här med många lampor utanpå, det var många som drack sprit och skrikade när jag var inne och köpte mitt rum, hon som var därinne, hon stod bakom en bänk (dom säger en Disk) och tittade, men jag betalade, jag gav pengar för tre nätter. Nu har jag köpt ostkrokar för det tycker jag om, jag har köpt tjugo flaskor med Portello. Jag ville inte ha kött. Jag ville inte ha grönsaker heller. För kött är mest det som heter hormoner i och kan vara en ihjälsparkad ko som var gammal i Holland eller i tyskt land, och grönsaker är mest mycket gifter på, dom sprutar på mycket som man dör av. Jag ska skriva sen om att jag inte vet om jag tror att det kan gå så bra med världen. Många tänker mest på ha det bra och kläderna sina och allting men ingen sitter stilla länge och vill tänka. Jag tycker mest om vara tyst. Jag skickar några bilder för att om någon läser här i min bloggare så kan de se hur det ser ut här. 

 

 

DET HÄR ÄR DÄR JAG SKA BO I NATT. DET SNÖADE FÖRUT. NU ÄR DET MÖRKARE. INGEN SNÖ.

Jag är i byn som heter Malmberget nu. Jag har varit här över en vecka tror jag. Det har varit mycket jobbigt för jag är ensam och jag vet ingenting här om vart man ska eller vad någon heter. Men jag har pengar så jag köper mat. det finns en Konsum intill ett höghus dom har här. Jag bodde först i höghusets källare. Men det vart tyst och sedan lät det i stora rör, jag tror dom spolade toaletterna i hela huset, det var som forsar och sus. Jag flyttade till gamla hus som är igenbommade. Det var glipa i en baksida på ett gammalt stort, jättestort, hus. Där bor jag. Jag har hört att dom här gamla husen kan rasa ned i gruvgångarna. Det gamla huset jag har gömt mig i står på en slänt och om man tittar ut ser man bara grus och stora backar ned i hål, det är mycket som en James Bond film. Alltså hemskt. Men jag tittar inte mycket ut. Jag är på biblioteket här nu, dom pratar en annan svenska här, jag kan skriva i min bloggare här och jag har lånat två böcker, en av Mark Twain, han är bra, och en som heter Samhällets olycksbarn, han som skrivit den är Victor Hugo. Jag läser mest. Båda böckerna är bra. Då glömmer jag bort Väståkra och jag undrar ingenting vad min pappa säger. Jag brukar undra om han ringt in efterlysning på mig men då läser jag igen och glömmer bort. Mycket kallt har det varit. Jag har eldat i en gammal spis, annars skulle jag frysa så jag blev död. Det är kallt och vinter här. En dag hörde jag att det stampade och trampade nere i huset, när jag gick ut med kameran och skulle ta kort (om det var en rymdvarelse igen) så stod en karl och tittade, han blev rädd eller brydd, jag sa: jag är en gruvarbetare. han sa ingenting men gick direkt. Jag är rädd om dom ser att jag bor här. Då kanske jag blir tagen. Hoppas att det är någon som vill skriva till bloggaren, för jag är ensam och har ingen som kan prata med mig här, och jag är rädd ibland, men jag försöker låta bli. Men snart måste jag nog flytta för jag tror dom tycker konstigt om det ryker ur ett gammalt hus som är på kanten ner mot gruvan.

 

Skriv om ni ville. Tack.

 

 

Här var i Örnsskjöldsvik innan jag rymde:

Här kommer en sak jag skrev innan jag rymde från Ö-vik. Dom tog bort den men nu kom den tillbaka. Då får ni se den. Jag undrar ofta nu om det är från rymden dom styr allt. Jag tror det. Inte människor, utan rymd-varelser. Det här handlar om Kina-puffarna:

 

 

"Jag var åtta år när det blev så. Vi hade hafft det dom kallar kina-puffar. Det var jag och kompis, han hette Arven (för att han hette Arvendal i efternamnet). Vi hade fått smällare. Grannen våran hadde hönsgård, för han sålde många ägg. Jag är djurvän och mest alltid snäll, men många gånger om man är liten kan man göra fel. Vi hadde varit ute mycket och smällat många av smällarna. Men några vart kvar och vi var nog less på vara ute, för det var kallt och sista april (en del säger "Valborg" men det vet jag inte varför). Och så hadde vi kommit på när vi såg hönorna att dom kacklade att vi bara på skämt skulle tända smällare och kasta in för att dom gatt bli rädda och kuta runt. För vi ville ha roligt. Vi kastade in sju smällare på samma gång. Arven brände sig på två fingrar och smällarna for in i gården. Men det vart ingenting roligt. Först var det roligt för alla kutade omkring och ropade ka-ka-kaa. Men sen, sen hadde grannen sett oss. Och då hadde vi redan sett att det rök om flera av dom hönorna. En hadde vart död på en gång och dom som det rök av blev också döda sen. Det blev tre döda och många rädda. Grannen slog Arven med en klappbräda (dom tvättade med klappbräda i förr i världen) så han fick ryggskada. Och det var då, efter kina-puffarna som dom hadde skickat iväg mig till hemmet Väståkra. Jag kände inte att jag kunde grina. Jag vart bara åtta år gammal och när bilen for såg jag granarna fara förbi och det var två som jag inte kände som satt omkring mig i baksätet."

Nu har jag gömt mig nästan tre dygn för min pappa, jag är i huset i Örnsskjöldsvik, men på ett ställe där han aldrig kan komma på att leta. Första kvällen var jag törstig för jag hadde inte druckit någonting. Jag har hört att min pappa har pratat med dom på Väståkra och varför jag inte hadde kommit tillbaka. Det var meningen att jag skulle vara där ända tills sommaren. Nu har jag inte ätit sömnmedecinerna på några dagar och nu börjar jag bli pigga. Jag hadde spolat ned dom i toaletten i källaren. Dom säger att fiskarna i sjön också somnar då. Det har jag tänkt på mycket nu, men vart ska man fli dom, om man kastar ut dom somnar fåglarna kanske. 

 

Idag är min pappa på jobbet och jag är ensam i huset. Jag har sett några rådjur. Dom stannade ute bland träden och tittade. När jag tittade ut så stirrade dom på mig. Länge.

 

Jag har inte kunnat läsa någonting på kvällarna heller, för jag har ingen lampa i källargarderoben, och jag hadde inte tordas vågas gå fram till mitt rum för kanske jag hadde somnat och då hadde min pappa kunnat få hitta mig på morgonen.

 

Det vill jag inte och nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag har egna pengar så jag ska åka men vet inte vart. Jag tänker att det blir norrut, där det är Piteå eller längre bort. Det finns ställen där dom har gruvor och jag hadde alltid villat få se en gruva på riktigt. Jag är på rymmen nu. Jag packar en väska. Jag ska hitta en buss om det finns en, som går mot norrut, det är åt höger. Eller om det är österut som är åt höger. Men det behöver man inte säga när man ska handla biljetten heller.

 

Fyra dagar ska jag minst vara borta, kanske längre.

 

Jag har inte grinat någonting, men det känns inte glädje eller glatt i kroppen.

 

Jag vill inte till Väståkra någonting mera.

 

Nästa gång ska jag berätta om dom jag mött, rymdmänniskor. Jag ska också ge er bilder som är från min pappas pappas skrivbok som han hadde när han var levande och jobbade i en skog. Jag undrar om han har gjort det som han tecknat. Då var det kanske konstigt. Men han var en Trapper.

 

 

I dag hadde jag tänkt att få skriva om några nya saker. Jag blandar, för det är roligast om inte allting handlar om samma sak.

 

Först hadde jag sovit länge, sen satte jag igång data-maskinen och tänkte på vad jag skulle säga idag.

 

Nu har jag räknat ut det. Jag kanske gör litte som andra, som dom som gör skrivande om mode, kläder och fina hår och kanske dyr sportbil, men jag blandar andra grejer, det jag känner till. Om man skulle hitta på skulle det bli konstigt.

 

Först hadde jag i natt ingenting att det var någon rymdmänniska här. Men det var det flera gånger under påsken. Mitt rum är i källaren och det verkar vara lättast för dom att komma in om man bor lågt ned. Men i natt var det ingen, förut har jag sett spår efter dom, det var som slem, vitt slem, och ibland har jag sett lysande ögon. Även en enda gång hört rösten på dom, då lät det som en elstöt, eller om någon pratar i en röd lur med el i, så lät det. Otäckt. Efter det skrev jag en kort dikt, för det var hemskt.

 

Varför.

Varför kommer dom från rymden, och hit.

Varför just vill dom till där jag bor.

Varför har de lysande ögon, och

 

 

Sen ett receft. Det är på kolbulle.

1) man har nästan ett halft paket smör i stekpanna

2) man flir i många fläskbitar som steker tills dom är stekta

3) blanda smet av 1 liter vatten och 1 kg vete.mjöl, en halv matsked salt

4) Fli i smeten i stek-pannan och stek, men fli inte för mycket smet, den  ska inte bli för tjock bullen

5) stek tills det är klart

6) det är jättegott, men äter dom inte gris behöver man inte ha fläsk i

 

Sen en annan sak. Det var några fotton att berätta om, först det här. Det är några korpar som jag tog fotto på. Det är litte kusligt för dom äter på en död och man ser tarmarna