Nu var det om Nelson igen
Det var om Nelson nu, för det var några som ville veta att han levde i verkligheten och inte var död som alla sa förut, förr i världen, men jag har sett han, Nelson, att han lever, jag har sett garaget där han bor, jag har hört han skrika på mamma sin (jag tror det i alla fall är på mamman hon ropar) när hon som har han fången borrar i tänderna (hon tycker han luktar inget gott i munnen så hon vill göra rent dom, så hon borrar som en tandläkare). Många har jag hört tycker det är hemskt att höra att det blir så. Min pappa hadde taget en bild på han Nelson. Om ni vill se den så kan ni se den här dom har en grupp på Facebook också, där de vill ha Nelson fri ur garaget. att han är död från länge sen är ingenting sagt och ljug, säger pappa. Han vet att det är Nelson och ingen tvilling till han. Ni kan fara till Knutby och säga åt min moster, hon heter Ann-Britt, så kan hon visa vilket garage han bor i. Man hör ända på vägen att han kan skrika, då tycker man synn om han. Mycket. Han som jag följer på hans blogg, han heter Falköga, han är Djurvän och det tycker jag är bra.
Jag hade också gatt berätta hur det var när jag vaknade förut, jag hadde sovit när jag ätit middag, dom kallar det för läsavila här, när man ska sova efter maten. då i alla fall så var det inte Nelson som hördes utan lät som otäcka ljud, att det kraxade, som dom säger, först var det en som stog i rökrutan och rökte, han sa att det är kråkor men det hördes inte som kråkor, och då såg jag ute att det var två stora med vingar, fåglar jag aldrig hadde sett förut, inte i Örnsskjöldsvik där jag bor också. Han på rök-rutan tog en fotografi på dom. Man vill inte ha dom här igen, en sa att dom hadde nog smitta.
Sen en annan sak också, det var många saker. Det var att jag hade frågat pappa och flera andra om hur dom hadde gjort förr i världen om dom hadde ätit kålmård. Dom sa att det inte var rostat dom dom hade gjort utan det var så att dom hadde fått laga dom på ett annat sätt. Min moster sa ett receft som jag skrev upp. Så här gjorde dom en kålmård om dom ville äta han. Hon sa, moster, att dom åt Mård i kål på midsommarafton 1982, ett år när jag föddes av min mamma. Receftet:
att man tar Kålmården när man har nackat han och sedan tar man av skinnet (det kan man spara och sen göra som moster min hadde gjort, en kappa)
sen tar man Kålmården och har ätticka, två flaskor för det måste vara mycket, som man häller ett kilo socker i. Där lägger man i Kålmården
sen låter man han ligga i tre dygn
sen tar man upp han och lägger i kallt vatten i ett dygn
sen tar man fram han igen, stryker på smält smör, mycket sa hon, och saltar mycket och så svartpeppar eller någon peppar, och lägger ett helt kål-huvud över han och omkring han
man flir den i stekugnen (i spisen, en elspis) i ett stort fat (eld-fast hadde hon sagt, det vet jag ingenting om vad det är) och har 175 grader och där ska den stå i en timme och en halv timme, man ska ha blank folie över han och ösa med vatten, sa hon, en gång
sen gör dom en sås av det blöta
och sen äter dom med perstampa till
och dill på toppen
några tycker om med vin till mården men det går dricka vad som helst, en del tycker cocca cola en del tycker någonting annat
Ja, det var om någon skulle laga mård i kål.
Kommentarer
Trackback
