namnetjagheter.blogg.se

Idag har jag varit på pimpeltävlingen nu. Det var först sol mycket och många människor. Många hade med sig korvar i stora paket och de grillade korvarna så det rök. Många barn åt och verkade tycka korv var gott och det var kettschupp på korvarna. Vissa barn åt mycket fika, ur stora burkar. Jag fiskade och hade ett spö som min pappa hadde förr i världen, längre än innan jag föddes. Första jag gjorde var att jag fick en fisk. Det var en sillkremla, den hadde vassa piggar. Jag hadde glömt säga att det var jag som körde en snöskoter ned på den sjön där tävlingen var. Bakom på en snövagn med slädar satt en moster, det var min moster (hon är systern till min mamma som vart död). Hon har vitkrulligt hår och hade mössa på sig. Hon har en krycka också. Men jag kör lugnt, fint och lugnt på snöskotern. Min pappa hadde redan farit ut på den sjön när vi kom. Till slut frös man om fötterna och det kom ingen mer fisk på kroken och det blåste hårrt så man vart kall. Det var en hund med också, han heter Billy Billy Boy. Han frös. Han hade luva och satt i en korg men han frös. Han skakade.

 

Men sen vart det en prisutdelning, jag var nästan sist men vann en mössa. Jag drack litte kaffe och åt fyra krus med chokladstrykning på. Det knastrade om man åt på dem kakorna.

 

Sedan vart det lotteri men jag vann ingenting på min lott nummer 95. Jag hade velat had det som hette en magiska handduk men den gatt jag vara utan.

 

Sen blev det så att det vart slut på hela, och då satte mostern sig på vagnen och vi for iväg, hunden satt i korgen på vagnen och vi frös, så det skulle bli skönnt att komma hem till vårt hus. Astrid Moster Olsson, hon heter så, skulle hem i sit hus sså jag körde först dit. Men först måste man upp för en jätelång brantaste backe så jag gatt gasa hårrt. Det gjorde jag. Jag kunde inte kika bakom för jag hade en stor isborr med el i i famnen, samtidigt som jag körde så jag är en bra motorskoterkörare. Men när jag kom till Moster Olssons gård och skulle släppa av henne så tittade jag bakom skotern och då fanns hon ingenstans där. Kälken var borta. Hunden var inte heller där heller. Det var då jag hadde förstått att det gatt ha gått fel och hon ramlat av. Jag blev fullt med tanke på att kälken med Moster Olsson ramlat av mitt på vägen, eller om den ramlat av i branta backen ned mot sjön. Jag fick köra med full gasfräs tillbaka. Hon stod inte på vägen. Men när jag kom till brantbacken då såg jag att hon hade krockat baklänges rätt på ett björkträd. Ögonen hade vart stora på henne och benorna stack rätt opp. Men hon var inte skadad och ingen hund heller skadat. Menman fick en schock.

 

Vad jobbar ni på i påsk.