Nu är jag gömd
Jag är i byn som heter Malmberget nu. Jag har varit här över en vecka tror jag. Det har varit mycket jobbigt för jag är ensam och jag vet ingenting här om vart man ska eller vad någon heter. Men jag har pengar så jag köper mat. det finns en Konsum intill ett höghus dom har här. Jag bodde först i höghusets källare. Men det vart tyst och sedan lät det i stora rör, jag tror dom spolade toaletterna i hela huset, det var som forsar och sus. Jag flyttade till gamla hus som är igenbommade. Det var glipa i en baksida på ett gammalt stort, jättestort, hus. Där bor jag. Jag har hört att dom här gamla husen kan rasa ned i gruvgångarna. Det gamla huset jag har gömt mig i står på en slänt och om man tittar ut ser man bara grus och stora backar ned i hål, det är mycket som en James Bond film. Alltså hemskt. Men jag tittar inte mycket ut. Jag är på biblioteket här nu, dom pratar en annan svenska här, jag kan skriva i min bloggare här och jag har lånat två böcker, en av Mark Twain, han är bra, och en som heter Samhällets olycksbarn, han som skrivit den är Victor Hugo. Jag läser mest. Båda böckerna är bra. Då glömmer jag bort Väståkra och jag undrar ingenting vad min pappa säger. Jag brukar undra om han ringt in efterlysning på mig men då läser jag igen och glömmer bort. Mycket kallt har det varit. Jag har eldat i en gammal spis, annars skulle jag frysa så jag blev död. Det är kallt och vinter här. En dag hörde jag att det stampade och trampade nere i huset, när jag gick ut med kameran och skulle ta kort (om det var en rymdvarelse igen) så stod en karl och tittade, han blev rädd eller brydd, jag sa: jag är en gruvarbetare. han sa ingenting men gick direkt. Jag är rädd om dom ser att jag bor här. Då kanske jag blir tagen. Hoppas att det är någon som vill skriva till bloggaren, för jag är ensam och har ingen som kan prata med mig här, och jag är rädd ibland, men jag försöker låta bli. Men snart måste jag nog flytta för jag tror dom tycker konstigt om det ryker ur ett gammalt hus som är på kanten ner mot gruvan.
Skriv om ni ville. Tack.
Här var i Örnsskjöldsvik innan jag rymde:
Det var här jag bodde först, i höghuset, i källaren:
Här var höghuset där jag bodde i källaren:
Om ni tittar noga ser ni huset, huset där jag bor nu, det är vänster om där det ser ut som galler. Säg om ni kan se det:
Det är så här det ser ut i gamla huset där jag är nu. Jag är gömd:
Huset är krokigt för det ska nog ramla ned sen, men jag hoppas inte nu, det här är ett fönster där jag kan titta ut, ibland, en gång, såg jag stjärnhimmel:
Jag vet inte varför det var en ren av guld, men det är det här, nere inne där dom andra bor, i ett fönster:
Här är han jag skrev om, han som stog i trappen när jag kom ut, jag hörde fotstegen och att det bullrade och sen vart han där, han gapade för han vart brydd. Jag sa jag är en gruvarbetare, men jag vet inte om han hadde trott på mig.
Kommentarer
Trackback
