namnetjagheter.blogg.se

Hej. Nu har jag farit från Malmberget. En natt hadde jag stannat i torpet som jag visade bilden på i går. Det var kallt så att på natten när jag vaknade (det morrade hadde jag tyckt och jag vaknade då) och skulle fara upp ur sängen så hadde mössan min frysit fast i väggen. När jag kikade på mina tår var de blå. Jag huttrade. Jag skakade. Det blåste. Jag var rädd, för spöken och människorna och för rymd-varelserna. Jag vill inte vara kvar. Jag satt sen hela det som var kvar av natten och hörde hur det vinade genom hålen överallt i torpet. Jag kunde inte kika i mobiltelefonen min för det fanns ingen stret att ladda i, det var ett gammalt gammalt torp, kanske från guldgrävarnas tid.

 

På morgonen i dag, klockan var 8.11, så var jag på busstationen i Malmberget. Det kostade 288 kronor att åka till Haparandan. Jag var framme på något som hette Karungi ICA klockan 13.45. Då hadde jag åkt bussen mer än sex timmar och byttat den tre gånger, alltså bussen. Bytt. Vi for förbi Gällivare och Töre och många fler små byar, det var snöigt överallt men det var varmt i bussen. Jag vart gladare av att få fara bort från Malmberget. Nu är jag här i Haparandan. Det finns en plats som heter "Internett Cafe", det är där jag skriver. Det blev just hit jag for för jag hadde just bara tre hundra lappar i fickan kvar, och jag hadde inte vetat om man kunde betala med plastkortet som jag har och jag torrdes inte fråga. Eller orkade mest inte, för man vet aldrig hur en människa kan ska svara.

 

I natt ska jag sova i en riktig säng. Jag bytte kläderna jag hadde haft på mig i det där som hette malmberget, jag gick in i Haparandans busstation, toaletten där (den var snuskigare och otvättad), där byttade jag kläder (jag har en litten ryggsäck som jag kallar min, där jag har några små grejor), för jag gatt vara litte finare om jag skulle bo på hotell, det har jag gjort någon gång förrut, en gång när min farbror vart död, då vart vi boende i Gävle tror jag, en annan gång när min momma vart död, då hadde vi bott i Sundsvall på ett hotell men då var jag bara ett barn, liten, sen hadde jag väl bott hotell nåra andra gånger även. Men nu gatt jag gå till ett stort hotell här med många lampor utanpå, det var många som drack sprit och skrikade när jag var inne och köpte mitt rum, hon som var därinne, hon stod bakom en bänk (dom säger en Disk) och tittade, men jag betalade, jag gav pengar för tre nätter. Nu har jag köpt ostkrokar för det tycker jag om, jag har köpt tjugo flaskor med Portello. Jag ville inte ha kött. Jag ville inte ha grönsaker heller. För kött är mest det som heter hormoner i och kan vara en ihjälsparkad ko som var gammal i Holland eller i tyskt land, och grönsaker är mest mycket gifter på, dom sprutar på mycket som man dör av. Jag ska skriva sen om att jag inte vet om jag tror att det kan gå så bra med världen. Många tänker mest på ha det bra och kläderna sina och allting men ingen sitter stilla länge och vill tänka. Jag tycker mest om vara tyst. Jag skickar några bilder för att om någon läser här i min bloggare så kan de se hur det ser ut här. 

 

 

DET HÄR ÄR DÄR JAG SKA BO I NATT. DET SNÖADE FÖRUT. NU ÄR DET MÖRKARE. INGEN SNÖ.