Annan dag, rädd

 
Hej igen, om det är Någon som läser om jag skriver. Jag är på biblioteket. Jag är glad att jag har kameran som jag kan ta bilder med, för jag är mycket ensam och har ingen prata med nu. Ingen heller som hadde sagt en kommentar så att jag visste om jag är ensam här eller om det finns en som läser om man skriver. Jag är kvar i Malmberget men gatt flytta i går ändå, för det kom flera personer dit till huset där jag var, jag tog väskan där jag har några grejor och gömde mig bland sakerna, jag kändes osynlig, för jag hörde dom prata och gå omkring och leta. Han som såg mig första gången var med. Han sa att han sett som han sa : "en lustig figur". Och det var mig dom skulle hämta eller leta igen. Jag var mycket ledsen sen dom hadde gått. Jag tyckte inte om att bli sagt så om, "lustig figur". Jag skyndade mig bort ifrån där. Och sedan hadde jag redan sett ett litet torp där jag i värsta fallet kunde bo, det är ett konstigt ställe, det är is-kallt, jag kan inte elda för då ser dom röken och jag vill inte bli Tagen. Jag har sett på kameran (som är telefonen, mobiltelefånen) att min pappa ringt över tre hundra gånger. Men jag gatt inte svara. Det är många andra som ringt också. Jag tror det är dom på Väståkra. Jag skickar en bild här från Väståkra så kan ni se att jag inte vill tillbaka, bo i ett rum och måste sova dag och natt:
 
 
Man kan inte ska bo så i ett litet rum med leksaker om man är trettio år, mer.
 
Nu skickar jag en bild på torpet där jag måste vara. Jag gatt nog snart åka en buss eller om det är tåg det finns, åka till någon annan ställe. Skriv om ni har en plats där man kunde vara, en människa, om man är ensam.
 
Här är torpet. Skriv, tack.
 
 
Hur bor ni? Och mår? Skriv tack.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0